Dykar - hunden!

Sista semesterdagen var det helt underbart väder så vi åkte ut till husses mamma och passade på att fota lite...
Jag borstade och klippte Vixie i över en timme och hon blev så fin, så fin.
Dock kan det lilla trollet aldrig bete sig som en riktig dam (förutom när det regnar, då vägrar hon att gå i vattenpölarna) utan letade upp första bästa spånhög direkt jag var klar med henne. Tack.
Och när man rullat sig i den, nyfriserad och allt, ser man såhär nöjd ut, med håret på ända och full i spån:

Till slut fick jag bort allt spån och lyckades få en ståbild.
Synd på skuggan i ansiktet bara...

Såhär glad är Vixie - jämt!

Vad spanar hon på tro?

...hästarna i hagen såklart!

Kröp in och tänkte hälsa på lite...

...Ingrids hästar är linslusar :)

Sedan tog vi igen oss i skuggan.

Matte har även erhållit två långa rivsår på magen...
Jag, en väninna och Vixie tog ett kvällsdopp i förrgår i en sjö här i närheten.
Som tidigare nämnt är Vixie ingen baddare på att simma så jag försöker låta henne göra det så ofta som möjligt för att hon ska bli bättre och få ett ökat självförtroende.
Hon var så duktig och simmade och simmade länge och väl.
Sedan kom vi på att vi skulle hoppa från bryggan. Vixie stannade såklart kvar.
Jag: "Kom då Vixie, hoppa i!"
Vixie: "Gnyyy, gnyyyy, gnyyyy" = "Jag vill inte vara här uppe själv, jag vill ju vara med dig!"
Jag: "Kom igen gumman, du klarar det... Hoppa!"
Vixie: "Gnyyyyy gnyyyyyylllll gnyyyl!" = "Jag VILL mamma - men jag törs inte..."
Hon doppade tassen i vattnet och vibrerade på rösten när hon gnydde, det var svårt att hålla sig för skratt. ;)
Så kommer ett gäng unga killar och springer förbi stackars Vixie på bryggan (som gungar) och hoppar i en efter en...
Jag: "Vixie, ska du verkligen vara den enda som inte hoppar från bryggan?"
Vixie: "Gnyy..." PLASK!
Hon HOPPADE! Landade med framtassarna mot min mage, därav rivsåren, och hade huvudet ovanför vattnet hela tiden.
Så tog jag i henne, klappade om henne och berömde och sedan fick hon klättra upp på bryggan igen. Jag satte bara en hand bakom hennes huvud och så klättrade hon upp alldeles själv.
Jag: "Hoppa en gång till nu vännen..."
Vixie: "Gnyyyy gnyyy gnyyyl...."
PLASK!
Det tog ungefär trettio sekunder innan hon DÖK (bokstavligt talat) från bryggan!
Så fick hon klättra upp igen.
"Vixie, kom!"
PLASK! En tredje gång - denna gång utan betänketid.
Det är det allra bästa med den här lilla damen; hon blir inte rädd för såna här saker. Även om hon tycker det är obehagligt med vatten och att hamna under det så får hon så snabbt ett stärkande av hela situationen.
Hade tyvär ingen kamera med mig, och tur var nog det för den hade nog inte varit särskilt torr...
Ska försöka få en dykbild så småningom.

"Sparka Hunden"

Som sagt har vi semester, därav de få uppdateringarna... men nu är vi inne på sista veckan så snart börjar det förhoppningsvis hända saker.

Nu är det RIKTIG sommar här. Vi har 25 grader i skuggan (!) och knappt ett moln på himlen så Vixie ligger mestadels under ett bord i hörnet av vardagsrummet och sover.
Nu ikväll är hon utlånad till "mormor" eftersom vi är bjudna på middag hos några kompisar som har en hund som inte riktigt går ihop med andra hundar - ännu, och då känner vi inte för att chansa (speciellt då den hunden en gång huggigt Vixie - men det tog bara i pälsen).
Så hon får ha det mysigt med dom istället...
Men jag saknar att ha henne runtom mig. Det är HEMSKT att lämna bort henne. Jag förstår inte hur man någonsin kommer kunna lämna bort sina barn när man inte ens kan klara en halv dag utan sin hund... (Gissa hur jag hade det i Uppsala en hel helg!)

Har massor av nya bilder men har helt enkelt för lite tid för att sätta mig ner och ta mig an dom, så här kommer sommaren allra roligaste bild, "Sparka Hund".
Det var som så att karln på bilden sparkar en boll åt Vixie som gör vääärldens glädjeskutt... men kombinationen blev inte sådan på bild... ;)

Semester!

Nu åker matte och husse till Uppsala på semester.

Vixie bor hos "mormor" så länge. Hon fick med sig sin röda väska full med sina saker och studsade glatt nerför trappen...
Men hon hade i alla fall tid att ge matte en riktigt blöt puss innan!

Några bilder på hjärtat, från igår...

"Mormor" är allergisk och Vixie fäller som ett höstträd just nu...
Men nog tar hon sig in genom dörrspringor ändå...

Påpekar sitt missnöje.

Ännu en dag på Falkträsket (porträtt)

Jag är lite långsam på att lägga ut nya bilder..
Och eftersom jag ligger efter så får jag publicera bilder som inte är dagsfärska - men nästan.
För ungefär tre veckor sedan tog jag och Vixie en långpromenad, fotograferade lite
och på kvällen åkte vi (Jag, Vixie och Husse) till Falkträsket tillsammans med Erika, Jonas, lilla Cornelia och Indra.

Sveriges enda dregglande Sheltie?

Falkträsket

Jonas, Cornelia och Erika äter pizza

Om det finns något som slår att fotografera hundar skulle barn vara en bra kandidat...

Cornelia och "morbror" Daniel
(eftersom jag kallas moster har även detta kommit naturligt)

Vixie börjar alltid med att långsamt känna på vattnet med tassarna - man vill ju inte bada om det ska vara alltför kallt?

Årets vatten - bimbo?

Tar sats...

...laddar upp mot ytan och plaskar det som går...

...och där var hon iväg.

"MATTE - jag drunknar!"

Avslutar med en helskön bild på far och dotter...

Bad i Falkträsket

Tisdag den 8 juli var Lena och hennes springer spaniel Lipton på besök hos oss.
Vi beslöt oss för att åka till Falkträsket och låta hundarna bada...

Lena och Lipton är startklara

Vixie likaså (men det var väl ingen direkt nyhet?)

"Sluta såsa morsan - vi ligger ju efter!"

Vixie demonstrerar ett naturligt hundbeteende på en strand...

...vem behöver bada när man kan springa?
"Stopp i lagens namn!" ropar polisen.

Vi tog med hemmagjorda kycklingbaguetter och mumsade på...

...och dessa saker mumsade på oss.
Det gör faktiskt lite ont att bli biten i låret av en ankunge, för er som inte vet.

Springer - Sheltie - krock!

Lipton ska ut och flyga...

...och Vixie passar på att göra en insats för miljön och tömma sjön.

Lipton är en klippa på att simma - trots att han är bebis...

...medan andra inte har erhållit smeknamnet "Lilla Estonia" för intet...

Första steget till att erhålla "Estonia - titeln" är att kasta sig ut i vattnet (det måste plaska ordentligt)...

...andra steget är att försöka plaska så mycket som möjligt, sakta plana ut, blunda och samtidigt försöka se vart man simmar medan man piper som en liten mus med ungefär 4 sekunders mellanrum...

...sista steget är att försöka överleva - alla medel är tillåtna.

Lipton hade med sig en flytväst

...som han med glädje lånade ut till "Estonia"

...och då gick det helt plötsligt bättre.

Självförtroendet var på topp och "Lilla Estonia" hade förvandlats till en stor, rysk isbrytare!

Första steget är dock fortfarande att slänga sig ut i vattnet...

Jag har alltid fascinerats över hur smart hon är som försöker torka sig i vattnet?

Hundarna hittade till slut bryggan

Och det tog inte lång stund innan de insåg hur roligt det var att springa fram och tillbaka på den...

Men ibland kan det gå lite väl fort...

...och då dråsar man i vattnet; som Lipton.

"Och så var två bara en..."

Lipton spanar efter matte som är ute och simmar...

"Hoppa i!" säger matte...

"Det är ju djupt," säger Lipton...
"Och dessutom står det här att man inte får dyka från bryggan!"

"Jag vill matte...men jag vågar inte!"

Det hela slutade istället med pusskalas...

Såhär kan man hjälpa en hund att klättra upp på en brygga - eller en båt.

Man agerar helt enkelt bara stöd så fixar dom resten själva.

Blöt hund skakar bäst

...och med ett näpet uttryck och sand i håret tackar vi för oss för denna gång.