Apportören

Vixie har lärt sig att apportera udda saker..
Exempelvis detta:


Korv!
Hon släpper den - om än motvilligt, det ser man i ögonen -
direkt man kommenderar henne.
Ska försöka lära henne apportera fler udda saker...
Det är fortfarande galet kallt ute och
eftersom Vixie är en "tass - lyftare" ligger
träningen på is...

Årets Lydnadssheltie

Som jag redan har skrivit ut på hemsidan så har Vixie
erövrat titeln Årets Lydnadssheltie 2008!
Vi tackar för allas gratulationer...
Och det var synd att vi inte kommer kunna infinna oss i
Eskilstuna för att mottaga priset, men Terese är så
snäll och hämtar det åt oss!

När jag började tävla med Vixie gick ingenting som det skulle.
Hon var ung och okoncentrerad, jag var nervös och visste knappt vad jag hette.
Jag hade ju aldrig haft hund tidigare och än mindre TÄVLAT.
Hade inte en aning om vad jag gjorde när jag lärde henne grunderna utan körde mitt eget race...
Men när jag såg att Vixie blev äldre och därmed väldigt mycket bättre på att bibehålla koncentrationen gav jag lydnaden en andra chans.
Jag var otroligt nervös i början - man har ju en viss prestationsångest i alla tävlingssammanhang - och det speglade sig på Vixie.
Självklart.

MEN... så kom jag på något.
Det är en lek. L E K.
Att tävla handlar inte om att vinna, det handlar om att ha roligt tillsammans med sin hund!
När den tanken fick fäste försvann min nervositet DIREKT. Jag har aldrig varit nervös sedan dess.
Det närmsta jag kommer att vara nervös nu är att det bubblar till i magen på vägen till tävlingsplatsen.
Sedan tittar jag på Vixies viftande svans och då försvinner bubblandet...

När jag går ut på planen med min älskade lilla hund känner jag endast glädje.
Och stolthet för att hon alltid gör sitt bästa - även när det går dåligt! För det är vad våra hundar gör... sitt bästa.
De bestämmer sig inte för att vara motsträviga en vacker tävlingsdag. De är på det humör de ÄR den dagen!
Och dom vet inte vad förstapris är.
Dom vet bara att dom har ROLIGT med sin matte och får sin toppenbelöning när de varit duktiga!

Lär av era hundar. Det är då man kommer framåt.

Nu håller jag tummarna för att denna snöstorm skall passera (det är seriöst 2 meter snö överallt - Vixie måste göra sina behov på vägen eftersom hon drunknar om hon går i djupsnön) så att vi kan fortsätta vår träning inför klass 2.
Det går faktiskt riktigt bra just nu...

/ Josefin

Cocker vs. Sheltie

I helgen har vi varit valpvakt...

Till världens sötaste lilla Cocker
Spaniel tjejja, Liv.
Och eftersom en bild säger mer än tusen ord
så lägger jag upp bilder från helgen.

Lilla Liv var inte den lättaste
varelsen att få fast på bild.
För oftast såg det ut som följer...

"Full fart - Cocker såklart", fungerar
tydligen också

Vixie försökte fundera ut varför
den där lilla saken bara låg där i
hennes bädd och såg rynkig ut...

- "Vem är du?!"
- "Vem är jag?!"

Hörrudu, du har ju inte borstat tänderna!

Vid ett tillfälle försvann valpen dit ingen
levande varelse ska behöva vara...

Trots att husse är uppvuxen med dessa små
cockrar (det var ju svärmors valp) så
tål han dom inte på samma sätt längre.
Dom luktar ju ganska starkt.
Så vi gav den lilla sockerärtan ett bad...

Vilket inte var det enklaste eftersom
hon förvandlades till en enda rynka
i sitt tappra smitningsförsök...

Det var fint väder i söndags så då fick
hundarna vara ute och busa.
Liv sprang så gott hon hunde medan
Vixie körde sitt eget Sheltie Race...

Tjejen vet hur man tar en kurva...
...även i 120 km/h (kolla snön som yr!)

Stannar för förfriskningar...

... and it's on!

Såhär ser en Cocker - Attack ut...
Och såhär ser en Sheltie - Attack ut:

Rumpan ska vara högt i luften för
att få bästa möjliga tyngd i själva "stöten"...
(Liv parkerade under rådande
omständigheter mellan benen på Jissa.)

"Anfaller likt en soldat ur sin skyttegrav..."
Borde stå på Svenska Shetland
Sheepdog klubbens hemsida?

Likheterna mellan Cocker
och Sheltie är slående...

Eller ska vi säga mellan dregglande valpar
och Vixie?

Och så avslutar vi med en fin bild på
lilla Liv...
Gissa hur mycket jag svor över skuggan
som går över näsan på henne?
Men... man har tur om man får hyffsade
bilder på ett sådant här yrväder.

Over and out.

/ Josefin & "Soldaten"